så så jag ut, förlåt för liten bild, mamma hade kameran och jag är hos pappa satt.

jag älskar er världensbästavänner.

jag kommer helt klart att sakna 9:3a men jag känner mig ändå fri, för enligt mig så har våran klass varit rätt utsprida fram till nian. alla är underbara på sitt sätt, men jag tror ändå att vi kommer att ses igen i framtiden.

Och jag kan erkänna att jag känt mig som en tönt i våran klass ibland, för jag skrek inte på lektionerna, jag satt tyst ist, jag var liksom inte "cool", och jag var verkligen inte samma person som jag var i klass rummet än som jag var och är när jag är med mina vänner, jag visste inte hur man skulle vara i klassrummet helt enkelt. Men jag kommer alltid att älska klass 9:3a, för vi har trots allt hållit i hop i tre år.

Tack för allt♥