Mitt namn är Linn Daniela Helldén. Född den 1 oktober 1994 på en lördag kväll runt nio på sundvalls sjukhus. Egentligen skulle jag heta Daniela, men mina föräldrar tyckte att det var för långt så jag jag fick namnet Linn. Ett namn jag inte gillar så speciellt mycket. Men det får jag leva med helt enkelt.

Jag är en väldigt glad och sprallig person. Jag älskar att prata och pratar alldeles för mycket. Jag har världens dåligaste humor och skrattar oftast när alla andra är tyst. Jag är även väldigt jobbig, eller jag anser mig själv jobbig, eftersom jag märker på folk när det helt enkelt blir för mycket. Jag är även en person som är osäker, jag liksom hittar alltid fel hos mig själv och kan ibland klaga alldeles för mycket på mitt utseende. Ibland mår jag dåligt, för dåligt. Så det svänger rätt mycket mellan att må bra och dåligt. Men det är så det är just nu. Minnen bär vi alla på...

Måste även få säga att jag är ett stort intresse till musik. Utan musik skulle jag inte existera. Musiken har alltid funnits där och det kommer den alltid att göra. Jag sjunger exakt hela tiden även om jag är sjuk eller inte. Spelar även lite gitarr.

På fritiden är jag helst med mina vänner som betyder allt för mig. Men än hemma kväll med familjen är inte heller fel. Jag älskar även shopping, ja kläder i ren allmänhet. Mamma tycker jag har alldeles för mycket, men man kan aldrig få för mycket av kläder!
Jag gick också i innebandy i 6 år ungefär men slutade nu när jag började gymnasiet för ansåg att jag inte hade tid, men egentligen har jag alldeles för mycket tid över just nu. Men nu är det gjort och tror inte jag skulle vilja börja igen, även om jag har chansen till det. Jag tar hellre kören före, som är varje tordag, jag sjunger också privat varje måndag.

Jag glömde att berätta att jag går första året på gymnasiet på en skola som heter Åkersvik, där läser jag samhälle samhälle, ett väldigt tråkigt val, men har ingen aning om vad jag ska bli när jag bli när jag bli stor, och den här linjen är bred. Men tvivlar lite på mitt val för lektionerna är alldeles för tråkiga och klassen är väl inte världsbäst heller, men det är helt okej. Tänker inte välja om eller nått sånt. Jag får helt enkelt bita ihop dom har tre åren.

Jag skulle seriöst skriva ännu mer om mig själv, men det skulle bli alldeles för långt. Den här texten känns faktiskt redan alldeles för lång. Så nu vet ni iallafall lite om mig.