Your eyes telling me lies.

Nu sitter jag här klar, men väskan och rummet är inte fixat. Tar det någon annan dag. Ska iaf vilken sekund som helst dra bort till Andreas för att äta middag hos hans mormor, om jag inte minns fil. Minne som en guldfisk!
Men måste rusa nu!

Jag gillar att vrida mitt huvud mycket åt höger sida har jag märkt. Mycket fina bilder, säger vi. Eller, nej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0