Trött och vill försvinna. Så känner jag mig just nu. Hatar att jag har kommit in i en period då jag mår upp och ner, helt plötsligt kan allt vara jätte bra, men i ena sekunden så går jag sönder. Finns inte så mycket att göra åt saken, det bara är så. Fan.

Men kom hem för kanske en halvtimme sen. Efter kören så blev det donken med Julia och Hanna, och jag säger då det vilka underbara vänner jag har. Vi satt kvar där ett bra tag. Och när jag skulle gå till bussen så tro inte att den åker PRECIS när jag kommer. så fick stå ute i kylan i hundra år, okej kanske inte hundra precis, men det kändes seriöst som de. Har nog aldrig frysit så mycket nånsin. Håller även på att bli förskyld. Gud vad det känns som att livet är på väg på rätt spår just nu! Har även världens mensvärk.
Nu ska jag ta av mig mina irreterande linser och tvätta bort sminket och dra täcket över huvudet!