Det är just det att jag saknar inte dig som du är nu, jag saknar dig som du var förut. Innan allt det dära konstiga som fick mig att börja undra vart du tagit vägen, jag saknar allt som var innan det. Våra spåntana resor till dom konstigaste ställen, när vi var med varandra nästan varje dag, när vi sa att vi älskade varandra minst en gång om dagen, när vi kunde retas med varandra utan att någon av oss blev sur utav det, när jag låg i din famn och aldrig ville släppa taget., när vi stolta gick hand i hand genom stan, när vi var så där nykära. Ja det är de jag saknar, dom där finaste stunderna som är guld värda, det är dom jag kommer minnas och det är dom jag lider av eftersom jag vet att dom aldrig kommer hända igen, iallafall inte med dig.