Jag förstår inte, förstår ingenting. Blir slängd ner på golvet och stampad på. Hur kan allt på bara två dagar rasa ner? Du förstår inte eller hur? Ingen förstår. Det känns som att jag lever i en dröm och att allt ska vara precis som det var då. Det är så jobbigt att alltid måste kämpa sig upp. Det är så jobbigt att alltid måste ramla ner igen när man väl kommit upp. Jag klarar inte av det längre, det har hänt för många gånger nu och jag praktiskt taget ger upp. För det är inte värt det längre, det gör för ont att ramla ner en gång till.

Förövrigt hade jag en bra kväll igår, vart ugång med fina vänner. Dock glömde jag min väska med hela mitt liv i men den är återfunnen så behöver inte oroa mig mer över det. Idag är inte humöret på samma som det var igår kväll, just nu känner jag mig bara nere, ensam och tom. Som det ska kännas när man förlorat någon som betydde mer än livet

Och eftersom jag är så långt ner på botten just nu tar jag och lägger mig i sängen med musik i öronen och en bra bok för att försvinna in i en bättre värld. Ikväll sover jag hos min älskade stora syster för att äta en massa gotta och prata om sådant som bara vi förstår.